Arbetsgruppen för Elöverkänslighet och hälsorisker av
  elektriska och magnetiska fält lämnar idag sin slutrapport
  till regeringen. 

       Elöverkänslighet är och förblir sannolikt ett
       kontroversiellt ämne inom överskådlig framtid,
       konstaterar utredaren Ulf Bergqvist.
       Skillnaden mellan resultaten från vetenskapliga
       studier och de drabbades egna erfarenheter
       avseende elektromagnetiska fälts roll vid
       elöverkänslighet, talar för det.

  Rådet för arbetslivsforskning fick 1997 regeringsuppdraget
  att redovisa en forskningsöversikt och utvärdering av
  såväl svenska som internationella forskningsresultat inom
  området. Utredningen har genomförts av en arbetsgrupp
  med forskaren Ulf Bergqvist, bitr överläkare Lena Hillert
  och FoU-handläggare Elisabeth Birke. 

  Arbetsgruppen finner att: 

       det finns visst vetenskapligt stöd för den
       försiktighetsstrategi som utfärdades av fem
       svenska myndigheter 1996 gällande extremt
       lågfrekventa magnetiska fält

       motsvarande vetenskapligt stöd saknas för en
       utvidgning av försiktighetsstrategin till andra fält
       eller andra frekvensområden

       vissa yrkesmässiga situationer sannolikt förekommer
       där gällande internationella rekommendationer
       överskrids, vilket bör ses som ett viktigt
       tillsynsproblem

       fullgott vetenskapligt stöd saknas för andra
       åtgärder än dem som innefattas i dessa
       rekommendationer

       forskningen sammantaget inte har funnit belägg för
       hälsorisker vid användning av mobiltelefoner

       allmänhetens normala exponering på grund av
       basstationer för mobiltelefoni, och andras
       användning av mobiltelefoner eller radio- och
       TV-utsändningar är försumbar, i jämförelse med
       nuvarande gränsvärden och rekommendationer

       forskning på individer med påtalad elöverkänslighet
       inte kunnat visa på någon enskild faktors betydelse
       för uppkomst av ohälsa hos dessa individer.

  Gunnel Färm, generaldirektör vid Rådet för
  arbetslivsforskning, hoppas att forskningen om dessa
  frågor kommer att prioriteras även efter det att rådet
  upphör vid nyår.

  - Vi har under rådets femåriga levnad varit den största
  finansiären på området med cirka 8 miljoner kronor per år.
  Vi har haft en samordnande funktion och jag hoppas att
  någon annan tar över den rollen nu.
   Frågor besvaras av arbetsgruppen:
  Ulf Bergqvist, telefon 070-523 07 43
  Lena Hillert, telefon 070-484 14 00 
  Elisabeth Birke, telefon 08-617 58 23 

---------------------------------------------
 
Hälsningar
Ulf
 
 
----- Original Message ----- 
From: Monica 
To: peodal-tf@algonet.se 
Cc: sven-o.nilsson@swipnet.se 
Sent: Friday, December 01, 2000 9:33 AM
Subject: RALF-rapporten klar

Hej
Hittade på Text-TV att Ralf-rapporten getts ut, så jag hämtade ham detta på RALF:s hemsida
Hälsningar Monica

http://www.ralf.se/ralf/index2.asp

Elkänslighet och hälsorisker av EMF: slutrapporten klar (2000-11-30 )

Arbetsgruppen vid RALF är nu färdig med sin forskningsöversikt och utvärdering av forskningsresultat inom
området elkänslighet och hälsorisker med elektriska och magnetiska fält (EMF).

Arbetsgruppen har bestått av dr med. vet. Ulf Bergqvist, huvudsekreterare, bitr. överläkare Lena Hillert samt
FoU-handläggare Elisabeth Birke.

Nedan följer slutsatserna från rapporten. Hela rapporten kommer att läggas ut så fort som möjligt. Rapporten
kommer att föreligga i tryck till nyår.

Slutsatser
Rådet för arbetslivsforskning fick i regleringsbrev för år 1997 i uppdrag att redovisa en forskningsöversikt och
utvärdering av såväl svenska som internationella forskningsresultat inom området elkänslighet samt
hälsorisker med elektriska och magnetiska fält (EMF). 

I denna slutrapport redovisas resultatet av uppdraget. Rapporten består av två delar samt ett antal bilagor till
dessa. 

I den första delen ingår bakgrundsinformation om hantering av elektromagnetiska fält. I den senare delen av
rapporten redovisas resultaten avseende dels hälsorisker av elektromagnetiska fält i olika frekvensområden,
dels separat mobil telekommunikation, dels elöverkänslighet. 

Bakgrundsinformation
Den biologiska effekten av elektriska och magnetiska fält anges bäst genom storheter som beskriver
effekten i kroppen, t.ex. genom att mäta eller beräkna inducerade strömmar eller värmeeffekter. 

Av praktiska skäl beskrivs dock oftast exponeringen genom att styrkan på det externa elektriska och
magnetiska fältet mäts. Sambandet mellan dessa interna och externa storheter beskrivs genom dosimetri. 

Med dagens kunskap är stimulering av nervceller vid lägre frekvenser, och termiska effekter vid högre
frekvenser, de främsta mekanismerna för effekter av EMF. Någon mekanism som skulle kunna förklara
möjliga långtidseffekter är f.n. inte känd. 

Utvärderingen inriktas på möjligheten av hälsorisker och hälsoeffekter, inte på möjligheten av biologiska
effekter med oklar eller obefintlig betydelse för ohälsa. 

Det är mycket sällan möjligt att dra säkra slutsatser baserade på en enskild studie, slutsatser bör baseras
på alla relevanta studier som finns angående en viss frågeställning. 

Hanteringen av risk för ohälsa uppdelas i identifiering av risk, fördjupad bedömning av denna risk, och val av
strategi för riskhantering. 

Riskidentifiering och riskbedömning bör baseras på aktuell vetenskaplig kunskap om hälsorisker, medan
beslutsunderlaget vid val av strategi för riskhantering normalt utvidgas till att även innefatta sociala och
ekonomiska ställningstaganden. 

Förslag från internationella grupper till gränsvärden för EMF bygger på vetenskapligt fastställda,
hälsobaserade tröskelvärden, men innefattar inte sociala och ekonomiska ställningstaganden. 

Andra strategier för riskhantering som försiktighetsprincip och försiktigt undvikande har också diskuterats
och utnyttjats i vissa länder. 

Internationella rekommendationer om gränsvärden från Europeiska unionen bygger på ICNIRPs förslag
(ICNIRP=International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection). 

I uppdraget har dessa använts för utvärdering av exponeringsnivåer baserad på känd kunskap om
hälsorisker. I dessa rekommendationer utgör grundrestriktionerna, uttryckta i termer av interna storheter, de
egentliga kraven. 

Av praktiska skäl används även referensnivåer, beskrivna i termer av externa elektriska och magnetiska fält. 

Om fältnivåerna underskrider referensnivån, uppfylls även grundrestriktionen. Om fältnivåerna överskrider
referensnivån, är det oklart om grundrestriktionen överskrids. Noggrannare undersökning om detta bör då
göras. 

När det gäller riskuppfattning bland allmänheten tycks EMF inte utgöra någon central källa till oro. 

En stark oro och övertygelse när det gäller EMF som riskfaktor finns dock klart uttalat i vissa mindre
grupper. Enligt arbetsgruppens uppfattning kan denna oro i sig utgöra ett hälsoproblem som bör hanteras. 

Hälsorisker med elektriska och magnetiska fält
Extremt lågfrekventa magnetiska fält, dvs. mellan 1 och 300 Hz, bedöms som en möjlig carcinogen faktor,
främst baserat på resultaten av epidemiologiska studier. 

Denna bedömning grundar sig på studier av leukemi hos barn boende nära kraftledning samt studier av
främst kronisk lymfatisk leukemi hos vuxna som i sin yrkesutövning exponeras för förhöjda magnetfält. 

Beträffande andra cancerformer är stödet f.n. otillräckligt för någon slutsats. För neurodegenerativa
sjukdomar, som amyotrofisk lateralskleros (ALS), och sjukdomar i hjärt-kärlsystemet finns vissa
indikationer på att yrkesmässig förhöjd exponering för extremt lågfrekventa magnetfält skulle kunna utgöra
ökad risk att utveckla dessa sjukdomar. Dessa indikationer är dock f.n. otillräckliga för slutsatser. 

En försvårande omständighet för möjligheten att dra slutsatser är avsaknad av tillräckligt stöd i djurstudier,
liksom av tillräcklig kunskap om relevanta mekanismer. 

Förutom dessa diskussioner avseende måttligt förhöjda exponeringsnivåer, finns det skäl att
uppmärksamma en del yrkesmässiga situationer där referensnivåerna kan komma att överskridas, som
motståndssvetsning.

Med intermediära frekvenser avses frekvenser mellan 300 Hz och ca 1 MHz. Resultaten av studier av
situationen vid bildskärmar har inte gett några egentliga belägg för att de låga nivåer av elektriska och
magnetiska fält som förekommer här ger upphov till hälsoproblem. 

I övrigt är forskningsinsatserna inom detta frekvensområde mycket begränsade. Möjligheten att utvärdera
exponering för intermediära frekvenser grundar sig därför främst på en jämförelse mellan förekommande
exponeringsnivåer med olika rekommendationer, t.ex. från ICNIRP. 

Det finns ett antal situationer, både för allmänheten och vid yrkesmässig exponering, där klara möjligheter
finns att referensnivåerna överskrids, exempelvis vid passage av vissa larmbågar och metalldetektorer samt
vid industriella processer som utnyttjar induktionsvärme. 

Ytterligare mätningar och beräkningar krävs för att klarlägga huruvida grundrestriktionerna överskrids.
Arbetsgruppens bedömning är att detta är troligt i framför allt vissa situationer i några yrken. 

Utvidgad kartläggning av exponeringssituationer är också motiverad för olika situationer där människor
yrkesmässigt exponeras för radiofrekventa fält, dvs. över ca 1 MHz, för att utreda om grundrestriktionerna
överskrids. 

Troligen förekommer det största antalet sådana situationer vid plastsvetsning och f.n. inriktas några
forskningsinsatser i Sverige på detta. 

Hälsoproblem som kan uppkomma vid höga nivåer av radiofrekventa fält förknippas med en förhöjning av
kroppstemperaturen med mer än 1-2°C, och innefattar olika beteendeförändringar, neurologisk och
neuromuskulär påverkan, sänkt prestationsförmåga m.m. 

Gränsvärden har också satts för att begränsa den lokala exponeringen; här har främst en möjlig påverkan på
ögats lins uppmärksammats i vissa djurförsök med mycket höga nivåer. 

Några klara och konsistenta belägg för att höga nivåer av radiofrekventa fält skulle öka risken för cancer
finns ej, även om resultaten varierat i vissa studier, både i djurförsök och epidemiologiska studier. 

Vad gäller mobiltelefoni kan den egna användningen av en telefon i värsta fall, dvs. vid dåliga mottagnings-
och sändningsförhållanden, innebära radiofrekventa fält som leder till att exponeringen ligger strax under de
grundrestriktioner som ICNIRP och EU rekommenderar. 

Den normala exponeringen för allmänheten från andra källor (basstationer, radio- och TV-utsändning, andras
användning av en mobiltelefon i närheten, m.m.) är i jämförelse med detta försumbar. 

Omfattande forskning pågår dock om möjligheten att exponering på nivåer under gällande
rekommendationer, dvs. på nivåer för låga för värmepåverkan, kan leda till hälsoeffekter som cancer eller
påverkan på centrala nervsystemet. 

Även om resultatet av enstaka studier har indikerat biologiska effekter, som behöver följas upp med fortsatta
forskningsinsatser, så pekar flertalet studier på avsaknad av sådana effekter. 

Den samlade bedömningen av hälsoeffekter vid mobil telekommunikation, baserad på dagens kunskap, är
att vetenskapligt stöd saknas för förekomst av ökad risk för ohälsa vid användning av mobiltelefon. Denna
eller liknande slutsatser dras av i princip alla internationella utredningar och mötesreferat som arbetsgruppen
har tagit del av.

Resultatet av vetenskapliga studier talar mot att elektriska eller magnetiska fält skulle vara en tillräcklig eller
nödvändig faktor för att utlösa symtom hos elöverkänsliga. 

Dessa resultat kan dock inte utesluta att elektriska eller magnetiska fält skulle kunna vara en bidragande
orsak till symtom, men några vetenskapliga belägg för detta har hittills inte framkommit. 

Elöverkänslighet är, och förblir sannolikt inom överskådlig framtid, ett kontroversiellt ämne i och med den
diskrepans som finns mellan dessa resultat och de drabbades egna erfarenheter av elektromagnetiska fälts
roll vid elöverkänslighet. 

Inom ramen för uppdraget har ett konsensusdokument tagits fram. Det bör noteras att så gott som samtliga
studier har avsett att undersöka samband mellan besvär och olika faktorer hos redan elöverkänsliga. 

I såväl den allmänna debatten som i resultat från olika studier inriktas intresset i ökande grad på andra
faktorer som kan ha betydelse för uppkomst av ohälsa hos elöverkänsliga - hit hör både individegenskaper
som obalans i det autonoma nervsystemet och externa faktorer av både fysikalisk/kemisk och psykosocial
natur. 

Arbetsgruppen finner det därför ur vetenskaplig synpunkt motiverat att fortsatt hantering av individer med
dessa hälsoproblem utgår från en bred ansats. Stöd saknas för en à priori fokusering på någon enstaka
faktor. Detta har också stöd i konsensusdokumentet. Erfarenheter visar också att sådana breda ansatser i
de flesta fall är effektiva för att komma tillrätta med problemen på individnivå. 

Allmänna slutsatser
Arbetsgruppen finner, efter en genomgång av tillgängliga forskningsresultat och av ett antal internationella
utredningar att:

fullgott vetenskapligt stöd saknas för andra åtgärder än dem som innefattas i de rekommendationer som
utfärdats av ICNIRP och EU

vissa yrkesmässiga situationer sannolikt förekommer där dessa rekom-men-dationer överskrids, vilket bör
ses som ett viktigt tillsynsproblem

det fortfarande finns visst vetenskapligt stöd för den försiktighetsstrategi som utfärdades av fem svenska
myndigheter 1995 avseende extremt lågfrekventa magnetiska fält

motsvarande vetenskapligt stöd saknas för en utvidgning av denna försiktighetsstrategi till andra fält eller
andra frekvensområden

forskning sammantaget inte funnit belägg för hälsorisker vid användning av mobiltelefoner

allmänhetens normala exponering på grund av basstationer för mobiltelefoni, andras användning av
mobiltelefoner eller radio- och TV-utsändningar är mycket låg i jämförelse med nuvarande rekommendationer
och gränsvärden

forskning på individer med påtalad elöverkänslighet inte kunnat visa på någon enskild faktors betydelse för
uppkomst av ohälsa hos dessa individer.
Samtidigt konstaterar arbetsgruppen att forskningsunderlaget är begränsat inom flera områden. Hit hör i
första hand vissa delar av det intermediära frekvensområdet (mellan 20 kHz och ca 1 MHz) samt extremt
höga frekvenser (över 2-3 GHz). 

Denna brist på kunskap blir mer påtaglig i och med den snabba tekniska utvecklingen som sannolikt
kommer att medföra ökad exponering inom sådana frekvensområden. 

Inom de frekvensområden där forskningsaktiviteten är relativt hög (extremt lågfrekventa fält) eller mycket hög
(radiofrekventa fält speciellt kring "mobiltelefonfrekvenser") finns behov av fortsatta insatser för att bl.a. klara
ut den hälsomässiga betydelsen av indikationer på främst biologiska effekter som finns i några studier. 

Vidare finns det behov av att i flera sammanhang studera möjlig samverkan av EMF med andra faktorer.
Arbetsgruppen vill även peka på behovet av en fortsatt samordning av forskningsinsatser, både på nationell
och på europeisk nivå, för att uppnå ett optimalt utnyttjande av de begränsade forskningsresurser som finns.

Ansatser behövs för att utvärdera i vilken utsträckning som forskningsresultat erhållna i en viss situation,
t.ex. en viss frekvens, kan överföras till en annan situation. 

Det f.n. mest akuta behovet här är att utreda i vilken mån forskning på fält liknande dem vid GSM-telefoner
kan överföras till dem som uppkommer kring de nu kommande tredje generationens mobiltelefoner. Sådana
ansatser planeras f.n. på europeisk nivå.

Beträffande den starka oro som kan konstateras i vissa grupper, vill arbetsgruppen framföra synpunkten att
detta i sig bör betraktas som ett hälsoproblem. 

En närmare utredning av detta, inklusive vilka åtgärder som kan vara effektiva för att hantera denna oro,
ligger inte inom detta uppdrags direktiv eller kompetens, men arbetsgruppen vill starkt peka på detta behov. 
 
 
 

Hälsningar Monica